Ser tillbaka på det tidigare inlägget idag och är djupt tacksam över att vi får vara tillsammans jag och mina barn (och naturligtvis pappa också) utan några som helst allvarliga bekymmer! Tänker på bekanta som lever i ovisshet om hur länge de får ha sin älskade kvar. Ska börja tänka på att uppskatta vardagen mera, det finns de som skulle ge vad som helst för att få ha just vardag tillsammans med sin familj.